När historien håller på att vittra bort

Högt uppe på Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad står ett antal skulpturer som har blickat ut över staden i generationer.

Men tiden har satt sina spår.

Kyrkans kalksandsten har under lång tid påverkats av väder, luftföroreningar och försurning. Sten vittrar, detaljer försvinner och flera av skulpturerna är idag så nedbrutna att delar av deras ursprungliga form håller på att gå förlorad.

Nu ska kyrkan renoveras – och skulpturerna ska återskapas i betong.

En nästan hundra år gammal reservkopia

Det är här historien tar en oväntad vändning.

Redan omkring 1930 genomfördes en omfattande renovering av kyrkan. I samband med den dokumenterades skulpturerna genom att man tillverkade kopior i gips. Vissa delar göts av direkt, medan andra modellerades och återskapades för hand.

Skulpturerna på kyrkan var i sin tur redan kopior. Originalen finns bevarade på Nationalmuseum.

När arbetet på 1930-talet var färdigt blev gipsmodellerna kvar. De placerades uppe i kyrkans torn – och där har de stått, undangömda, i närmare ett sekel.

Nu får de plötsligt en ny och ganska viktig uppgift.

Från kyrktornet till vår verkstad

När frågan om att skapa nya skulpturer uppstod blev TSOI kontaktade.

Inte i första hand för att vi är specialister på betong, utan för något som ligger ganska nära kärnan i vad vi gör: att hitta sätt att tillverka nytt av gammalt.

Vi bygger och skapar ofta sådant som inte riktigt har en given tillverkningsmetod – stora modeller, skulpturer och andra udda objekt ofta till film tv och teatrar där vägen från idé till färdig sak måste uppfinnas längs vägen.

Det är ofta där våra projekt börjar.

De gamla gipsmodellerna packades försiktigt i specialbyggda trälårar fyllda med halm och lyftes ner från kyrktornet via byggställningarna.

Därifrån transporterades de vidare till vår verkstad.

Nästan 100 år senare börjar nästa kapitel

Efter många decennier i kyrktornet behöver modellerna en del omsorg innan de kan användas igen.

I vår verkstad kompletteras saknade och skadade detaljer, ytor bearbetas och modellerna förbereds och förseglas inför nästa steg i processen.

Att fånga en komplicerad form

Nästa steg är att skapa formar av statyerna. Och det är betydligt mer komplicerat än det först kan verka.

Skulpturerna är fulla av veck, djupa vrår och genombrutna detaljer. Armar, händer och föremål skapar former som går in bakom och runt varandra. En traditionell form i gips eller något annat styvt material skulle helt enkelt låsa sig runt statyn och inte gå att få loss.

Lösningen är att först skapa själva avtrycket i ett mjukt och flexibelt silikon.

Men innan silikonet kan läggas på måste de gamla gipsytorna skyddas. Ett tunt skiljeskikt läggs mellan gips och silikon. Det gör att formen senare kan lossas utan att vare sig silikonet eller de gamla gipsmodellerna skadas.

Därefter byggs silikonformen upp direkt på statyn, lager för lager.

Det är ett lite märkligt skede i processen. För varje lager försvinner mer och mer av skulpturen, tills den till slut är nästan helt dold under silikonet.

På andra sidan finns nu en flexibel kopia av ytan som har fångat allt från de stora formerna till ansiktsdrag, veck och små detaljer.

Just flexibiliteten gör att silikonformen kan dras och vikas loss även från de delar där en styv form hade suttit ohjälpligt fast.

Men samma egenskap skapar nästa problem.

En mjuk silikonform kan återge nästan varje detalj – men den kan inte själv hålla formen på en staty i den här storleken.

Fortsätt att följa vårt arbete…

Målet är att låta dessa snart hundra år gamla gipsavbildningar bli länken mellan de skulpturer som en gång stod på kyrkan och de nya som ska ta deras plats.

Hur det går till?

Det kommer vi att visa efter hand.

Arbete pågår. Mer kommer snart.